SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
storkna [står`k-] verb ~de ~t storkn·arvara nära att kvävas el. känna sig så fysiol.äta så man storknarhon skrattade så hon storknadestorknasedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. storkna ’stelna; kvävas’, till storkin ’stelnad’; besl. med stark Subst.:vbid1-343473storknande, vbid2-343473storkning