SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stån`drätt substantiv ~en ~er stånd|­rätt·en●speciellt upp­rättad dom­stol som efter summarisk rätte­gång o­medelbart ut­dömer (döds)straff särsk. i krig; i Sverige av­skaffad 1949 jur.mil.han sköts efter en summarisk ståndrättsedan 1704efter ty. Standrecht med samma betydelse, eg. ’rätt på stående fot’