SAOL SO SAOB SO Svensk ordbok tryckår: 2009 stån`dsmässig adjektiv ~t stånds·mäss·ig●som anstår ens (höga) samhällsställning sociol.den nye chefen sökte efter en ståndsmässig bostad i en villaförortsedan 1824 SO Alfabetisk lista ståndman subst ståndort subst ståndpunkt subst ståndrätt subst ståndscirkulation subst ståndsmässig adj ståndsperson subst stång subst stånga verb stångas verb stånghammare subst Till alla ordböcker