SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

stån`dsmässig adjektiv ~t stånds·mäss·ig●som an­står ens (höga) samhälls­ställning sociol.den nye chefen sökte efter en ståndsmässig bo­stad i en villa­förortsedan 1824

SO

Alfabetisk lista

  ståndman subst
  ståndort subst
  ståndpunkt subst
  ståndrätt subst
  ståndscirkulation subst
  ståndsmässig adj
  ståndsperson subst
  stång subst
  stånga verb
  stångas verb
  stånghammare subst

  Till   alla ordböcker