SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ställ`a sig verb ställde ställt, pres. ställer ställ·er1in­ta positionen (i upprätt­stående läge) som fram­går av samman­hanget Nollhan ställde sig bred­vid henneibl. utan an­given positionvanligen med partikelnupp sitt inte som en hö­säck utan ställ dig upp!ställa sig upp/ngnstanssedan 15612in­ta attityden som fram­går av samman­hanget komm.hon ställde sig av­visande till för­slagetställa sig SÄTT (till ngt)sedan 17003visa sig vara Nolldet ställer sig för­delaktigare att av­vaktaställa sig SÄTTsedan 1834