SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ställ`ningskrig substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ställ·nings|­krig·et●form av landkrigföring där de stridande inte kunnat bryta i­genom var­andras försvar utan stannat i befästa ställningar nära var­andra komm.mil.första världs­kriget ut­vecklades snart till ett ställningskrig○äv. bildligt om lång­dragen debatt e.d.debatten har ofta över­gått till ett ställningskrig mellan o­lika ekonomiska skolorett ställningskrig (med ngn/ngt), ett ställningskrig (mellan ngra)sedan 1900