SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stö`dja äv. stö`dastö`da verb stödde stött, pres. stöder äv. stödjer stöd(j)·er1låta kropp(sdel) vila mot ngt; vanligen i syfte att hålla den upp­rätt ekon.JFRcohyponym2vila 2 stödja fötterna mot tvär­slånhan satt med arm­bågarna mot bordet och hakan stödd i händernaäv.vila på kropps­del han kunde bara stödja på ena benetäv. utan bi­betydelse av hjälpkan du stödja på­ståendet med siffror?stödja ngt (med/på ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. styþia; bildn. till stöd 2hålla uppe (ngn/ngt) genom att fungera som under­lag för vanligen om före­mål Nollbordet stöds av fyra benhon låg på divanen stödd av en massa kuddaräv. mer abstraktsången stöddes av dunkande trummorspec.ge moraliskt eller intellektuellt stöd stödja för­slagethon stödde honom under den svåra tidenstödja ngn/ngtsedan 1583Subst.:vbid1-348051stödjande; stöd Beträffande böjningen, jäm­för stilruta för glädja.