SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stö`vare substantiv ~n äv. vard. stövarn, plur. ~, best. plur. stövarna stöv·ar·entyp av skalldrivande jakt­hund jakt.zool.hamiltonstövareschillerstövaresmålandsstövaresedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. stövare; av lågty. stöver med samma betydelse, till stöven ’jaga; röra upp damm’; jfr stöv