SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sunn`a substantiv, ingen böjning en huvud­riktning in­om islam som erkänner profeten Muhammeds ord och gärningar som religiös grund­val jämte Koranen; majoritetsriktning i de flesta muslimska länder men minoritetsriktning i Iran och Irak relig.JFRcohyponymshia sedan 1838av arab. sunnah med samma betydelse, urspr. ’form; väg; regel’