SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sur adjektiv ~t 1som inne­håller syra och där­för (ofta) har smak som på­minner om ättika el. citron; en av de fyra (el. fem) grund­smakerna kem.kokk.MOTSATSantonymbasiskantonymalkalisk JFRcohyponym1beskcohyponymsöt 1cohyponym1saltcohyponymumami surkålsjöarna har blivit sura av alla svavel­utsläppen vatten­lösning har sur reaktion om dess pH är mindre än 7särsk. med ton­vikt på smakensura apelsinersura äpplensura upp­stötningaräv.som (delvis) smakar eller luktar skämt eller jäst särsk. om ngt som förväntas ha annan smak el. lukt sur mjölklukten av sur disk­trasagöra livet surt för ngnseliv 1 komma surt efter få o­behagliga konsekvenser senareär inte grund­arbetet väl­gjort när man målar fönster kan det komma surt efter sur bergartsebergart sur som en citron2mycket surfrämst om personfår hon inte fönster­plats på tåget blir hon sur som en citron sur som ättikamycket surfrämst om personhan var sur som ättika över att lovet redan var slut surt förvärvade med stor möda förvärvadebarnen slösade bort hennes surt förvärvade pengar sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sur ’sur; o­behaglig’; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’fuktig’ 2blöt om ngt som ska vara torrt vard.admin.dyngsurgenomsurhon hängde upp den sura diskhanddukenstrumporna var sura efter skogs­promenadensedan 16593irriterad och grinig permanent el. (vanligen) till­fälligt vard.admin.psykol.JFRcohyponymgrinigcohyponymmisslyntcohyponymsurmulencohyponymvresig 1 han är inte sur, bara tröttde blev sura på henne för att hon inte kom i tidäv. om handling e.d.hon gav honom en sur blickgnäll och sura minersur (på ngn) (för/över ngt/att+V/SATS)sedan 1619