SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1suverä´n adjektiv ~t suver·än1helt själv­ständig om stat admin.samh.de många nya suveräna staterna i Öst­europaibl. bildligtsom helt och hållet bestämmer själv i tros­frågor bör den en­skilda människan vara suveränsedan 1635av fra. souverain ’högst; härskare’; till lat. sup´er ’över’; jfr sopran 2över­lägset skicklig admin.allmän värderingen suverän pianistibl. äv. (i fråga om resultat i tävling e.d.)över­lägsen en suverän segerhon var i suverän ledningäv. all­männareutom­ordentlig ett suveränt läke­medelhan klarade 2,35 med suverän lätthetsuverän (i/på ngt), suverän (på att+V)sedan 1734
2suverä´n substantiv ~en ~er suver·än·en(en­väldig) härskare samh.yrk.nu­mera vanligen bildligtöver­lägset skicklig idrottare Ingemar Stenmark, alla tiders suverän i slalom­backensedan 1656