SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sva`ghet substantiv ~en ~er svag·het·endet att vara svag kroppsligen el. själsligen fysiol.psykol.sesesvag 1 svaghetsteckenall­män fysisk svaghetatt säga för­låt behöver inte vara ett tecken på svaghetäv.brist, nack­del bokens svaghet är en viss pratighetdetalj­rikedomen är både en styrka och en svaghetäv.det att knappast kunna mot­stå ngt an­genämt e.d. hon har en viss svaghet för choklad­pralinerhans svaghet för vackra kvinnoräv. om ngt som ngn har svårt att mot­ståJFRcohyponymfäbless snabba bilar är hans svaghet(ngns) svaghet (för ngn/ngt), en svaghet (i/med ngt)sedan 1526Vårt förakt för svaghet.Svensk titel på en bok av den norske filosofen Harald Ofstad (1971); om förekomsten av inhumana el. mer el. mindre fascistiska värderingar i vardagslivet