SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1sve`dja substantiv ~n svedjor svedj·ansvedjad mark jordbr.sedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Westmanna-Lagenfornsv. sviþja; trol. till sved
2sve`dja verb ~de ~t svedj·arröja och bränna (skogs­mark) för odling av spann­mål jordbr.JFRcohyponymröja 2 svedjebondesvedjemarksvedjade ljung­hedarsvedja (ngt)sedan 1599Subst.:vbid1-350338svedjande