SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
svisch`a verb ~de ~t svisch·aribl. med partikelntill ge i­från sig starkt vinande ljud om ngt som förflyttas snabbt; äv. i opers. konstr. Nolldet svischade till när han kastade med spinn­spöetibl. med ton­vikt på rörelsenmed partikel, t.ex.förbi förflytta sig snabbt hon svischade förbi i sin sport­bilsvischa (förbi/till)sedan 1887Subst.:vbid1-350844svischande; svisch