SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
svit substantiv ~en ~er svit·en1o­bruten rad av före­teelser av visst slag bildsviten svit av bilderen fin svit i hjärter: tian, knekten, damen, kungen3–0, 5–1, 4–0 i de senaste matcherna – en vacker svitfem segrar i svitlaget lyckades bryta sviten av förlusterspec. om serie av konstnärliga verkfilmsvitromansvitNN:s själv­biografiska svitäv.komposition med många satser danssvitorkestersviten svit om åtta sångeren svit (ngra), en svit (av/om ngra)sedan ca 1710av fra. suite med samma betydelse, till suivre ’följa’ 2elegant lägenhet på hotell med rummen i rad serv.bröllopssvitlyxsvitde beställde den dyraste sviten på Sheratonsedan ca 16903upp­vaktande följe admin.samh.kungen och hans svitsedan 1641