SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
syn substantiv ~en ~er, efter prep. ibl. ~e, ~es syn·en1i vissa ut­tryck förmåga att upp­fatta ljus och att ur­skilja belysta gestalter och före­mål; genom att ljuset på­verkar celler i ögat med.JFRcohyponymblick 1 synfelsynförnimmelsesynintrycksynskärpasynsvagfjärrsynledsynmörkersyngod synned­satt synförlora synenhon har dålig syn på vänster ögaspec. om denna förmåga som ett av de fem sinnenasyn, hörsel, känsel, lukt och smakäv. om förmåga att visuellt före­ställa sig ngt (som eg. inte kan ses)han såg henne för sin inre synibl. äv. bildligt om förstånd el. om­dömehon lyckades förvända synen på honomsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. syn; gemens. germ. ord, bildat till se; jfr sällsynt, åsyn 2före­teelse som betraktas i viss situation psykol.JFRcohyponymanblickcohyponymåsyn 1 skräcksynspöksynen dyster syn mötte dem när de kom hemslottet var en imponerande synden genom­våta hunden ut­gjorde en ömklig synäv. om ngt man tycker sig sedrömsynfå syn på ngn/ngtplötsligt se ngn/ngtnär de satt i skogen och åt sin mat­säck, fick de syn på en älg se i synese ngt som inte har verklig yttre mot­svarighetbilisterna trodde att de såg i syne när det plötsligt stod en kamel mitt på vägen se synerha synupplevelse utan verklig yttre mot­svarighethon var så ut­mattad att hon yrade och såg syner vara en syn för gudarvara värd att beskådaföre­ställningen var en syn för gudar med bomber och eld­sprutande fontäner sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråk3grund­läggande upp­fattning om ngt (ofta om till­varon i stort) komm.helhetssynhistoriesynlivssynmänniskosynsamhällssynen föråldrad syn på sexuellt av­vikandehon har en ljus syn på livetefter o­lyckan har han fått en ny syn på till­varonde ville höra hans syn på saken(ngns) syn (på ngn/ngt/SATS)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser4i vissa ut­tryck sätt att verka ut­åt Nollhan skrev under upp­ropet bara för syns skull, inte för att han villebära syn för sägenut­göra synligt bevis för ngtsom omtalats, påståtts vara riktigt e. d.de älskar blommor och deras träd­gård bär syn för sägen till synesefter vad det verkarofta med antydan om motsatt förhållandehan klöv den ena stora stocken efter den an­dra, till synes utan an­strängning sedan 1430–50Konung Alexander5an­sikte vard.med.JFRcohyponymuppsyn 1 han var all­deles röd i synen av an­strängningenhon ljög honom rätt i synenbli lång i synenbli synbart snopenhan blev lång i synen när han förstod att han hade missat sista bussen sedan 1430–50Konung Alexander6vanligen i sammansättn. besiktning jur.samh.brandsynhusesynspec.besiktning av lös eller fast egendom ut­förd av domare; som bevis­medel i rätte­gång syneförrättningsedan början av 1300-taletSkåne-Lagen