SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
´gen substantiv sägnen [sä´gn- el. säŋ´n-] -ner [sä´gn- el. säŋ´n-] säg·nenkort folklig berättelse som vanligen inne­håller över­naturliga in­slag men än­då betraktas som i viss mån tro­värdig sag.JFRcohyponymmyt sägenberättaresägenmotivsägenuppteckningen gammal sägendet finns en sägen om den gamla ekenbära syn för sägensesyn 4 sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. säghn ’ut­saga; yttrande; berättelse’; bildn. till säga; jfr saga