SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
säv substantiv ~en säv·entyp av halv­gräs med ett eller flera ax av två­könade blommor vars hylle är reducerat till några få borst före­kommande i vatten och sump­mark bot.sävkorgsävmattahavssävullsävvass och sävmattor av flätad sävvanlig säv kallas ock­så ”kolvass”sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. säf; nord. ord av o­klart urspr. Sommar var du och blommande vår, sävens sus vid sjöarnas stränder. Sov, vår sångare, sov på din bår, lyft på tusendes händer!Verner von Heidenstam, Gustaf Frödings jorda­färd (i Nya dikter, 1915; med an­spelning på Frödings dikt ”Säv, säv, susa”, se sentens vid susa)