SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

taberna´kel substantiv tabernaklet, plur. ~ el. tabernakler, best. plur. tabernaklen el. tabernaklerna tabern·akl·et1typ av helgedom urspr. om israelernas flyttbara helgedom under öken­vandringen relig.○ibl. äv. (särsk. förr)frikyrkokapell sedan ca 1525Den Svenska Tidebokenav lat. taberna´culum ’tält’, till taber´na, se taverna 2sakraments­hus arkit.relig.sedan 1790

SO

Alfabetisk lista

  tabell subst
  tabellarisk adj
  tabellera verb
  tabellhuvud subst
  tabelras subst
  tabernakel subst
  table d’hôte subst
  tablett subst
  tabloid subst
1tablå subst
2tablå interjektion

  Till   alla ordböcker