SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ta`larstol substantiv ~en ~ar tal·ar|­stol·enpulpetliknande an­ordning o­medelbart fram­för en talare ofta på estrad e.d. komm.JFRcohyponymtribun 1 han gick ner från talarstolenen demagog som riktigt hoppade i talarstolenofta mer el. mindre bildligthan var all­tid nervös när han skulle upp i talarstolensedan 1821