SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tangent [taŋgen´tel.tanjen´t] substantiv ~en ~er tang·ent·en1rät linje som träffar en kurva i en punkt utan att skära kurvan mat.tangenten (till ngt)sedan 1690via ty., fra. till lat. tan´gens ’vid­rörande’; till tangera; jfr kontingent 2litet, nedtryckbart manöver­don på apparat eller instrument vanligen i form av en knapp el. (på musik­instrument) en liten stav instr.tangentbordorgeltangentskifttangenthan skriver snabbt utan att titta på tangenternapianisten lät fingrarna löpa över tangenternasedan 16803endast best. f. sing. tangens åld.mat.tangenten för 45 grader är 1tangenten (för TAL)sedan 1690