SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tenn substantiv ~et tenn·etSnen silver­glänsande, lätt­smält metall som an­vänds bl.a. i legeringar, vid lödning, som rost­skyddande över­drag samt till bruks­föremål kem.ämne.tennbägaretennfattennstopsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. tin; gemens. germ. ord av o­känt urspr.