SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tenor [-o´rel.´r] substantiv ~en ~er ten·or·en(ton­omfång för) mans­röst i det högsta stämläget musikJFRcohyponym1bas 1cohyponymbaryton 1 tenorariasmörtenorhans underbart ljusa tenoräv. om mot­svarande person el. stämmaen skön­sjungande tenorhan är förste tenor i mans­körenäv. om (blås)instrument i mot­svarande ton­läge, särsk. om saxofonvanligen i sammansättn. tenorsaxofontenorsolohon spelar tenor i ett jazz­bandsedan 1585av ita. tenore ’tenor; melodihållare’; till lat. tene´re ’hålla’