SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1termi´t substantiv ~en ~er term·it·entyp av myrliknande, samhälls­bildande (tropisk) insekt med bitande mundelar, tråd­liknande antenner och tunn, vit hud som är mycket känslig för temperatur­växlingar (vilket gör att djuret aldrig lämnar sina gångar); före­kommande äv. i Syd­europa zool.termitsamhälletermitstackhela huset var genomgnagt av termiter men de ljus­skygga djuren hade lämnat ytter­höljet kvarsedan 1821av senlat. ter´mes, genitiv ter´mitis, ’trä­mask’
2termi´t substantiv ~en term·it·enen blandning av aluminiumpulver och järn­oxid som brinner vid mycket hög temperatur och där­för an­vänds vid svetsning tekn.ämne.sedan 1902av ty. Thermit med samma betydelse; till grek. thermos´ ’varm’