SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
terrass´ substantiv ~en ~er terr·ass·en1plan av­sats som ut­bildats eller an­lagts i ur­sprungligen sluttande eller o­jämn terräng arkit.geogr.trädg.JFRcohyponymavsats strandterrassträdgårdsterrassvin­odlingarna på terrassernalängs flod­deltat hade det bildats terrasserspec. om av­sats som ut­gör över­gång mellan byggnad och om­givande naturpalatset låg på en hög terrass dit trappor ledde från alla hållsedan 1695av fra. terrasse med samma betydelse; till terra 2plant tak med skydds­räcke som an­vänds på samma sätt som balkong eller altan arkit.JFRcohyponymveranda solterrasstakterrassde drack kaffe på hotellets terrassibl. äv. om altan o.d.sedan 1796