SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
testamente [-men´-äv.-men`-] substantiv ~t ~n testa·ment·et1(skriftligt) förordnande om hur en persons egendom ska fördelas efter hans/hennes död upp­rättat av personen i fråga jur.släkt.JFRcohyponymtestator testamentsexekutorskriva testamenteupp­rätta ett testamentehan kom i­håg den gamle tro­tjänaren i sitt testamentehon skrev om testamentet när hon fick kännedom om släktingarnas intrigeräv. bildligtsista åsikts­yttring (i livet), som man vill att efter­världen ska begrunda hans politiska testamentebevaka ett testamentean­mäla sin rätt i fråga om ett testamentejur.inbördes testamentegemensamt testamente för två eller flera personer, till för­mån för de efter­levandeupprättat t. ex. av äkta makarde har upp­rättat ett in­bördes testamente där allt ut­om lag­lotten till­faller den efter­levande sam­bon sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. testament; av lat. testamen´tum med samma betydelse, till testa´ri ’vittna; bevittna’, till te´stis ’vittne’; jfr attestera, protest, testimonium 2en­dera av Bibelns två huvud­avdelningar bok.relig.Gamla testamentetNya testamentetsedan 1430–50Fem Mose böcker