SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
till`hörighet substantiv ~en ~er till|­hör·ig·het·en1ofta plur. före­mål som till­hör ngn Nollsesetillhöra 1 JFRcohyponymegendom 1cohyponymägodel de samlade i­hop sina tillhörighetersedan 17882knappast plur. det att in­gå i viss grupp e.d. Nolletnisk tillhörighethon ville inte av­slöja sin religiösa tillhörighettillhörighet (till ngt)sedan 1880