SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tinktur [tiŋ(k)tu´r] substantiv ~en ~er tinkt·ur·enextrakt av växt- eller djurdrog som beretts med alkohol­haltigt lösnings­medel kokk.jodtinkturmalörtstinkturäv. om mot­svarande preparat, särsk. läke­medelsedan 1675av lat. tinctu´ra ’färgning’, till ting´ere ’färga’; jfr teint