SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tolere´ra verb ~de ~t toler·er·artillåta och fördra före­komst av ngn före­teelse, ngt beteende e.d., vanligen av o­önskat slag komm.JFRcohyponymfördra läraren tolererade inget slarvde hade svårt att tolerera grannarnas o­vanorden religiösa minoriteten tolererades mot­villigtäv. om annat än persondet ekonomiska läget tolererade inga ut­svävningarspec. med.sesetolerans 3 hur hög strålnings­dos tolererar kroppen?tolerera ngn/ngt/SATSsedan 1629av lat. tolera´re ’bära; tåla’; besl. med tåla Subst.:vbid1-364437tolererande; tolerans