SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tradition [-∫o´n] substantiv ~en ~er trad·it·ion·en1fast etablerad sed­vänja in­om en grupp som yttrar sig i (regel­bundet) åter­kommande händelser med i stort sett o­förändrad ut­formning allmän kulturtraditionsbevarandetraditionslössläkttraditionen gammal traditionen kär traditionen etablerad traditionhålla på traditionernavärna om traditionernabryta mot traditionendet var tradition i familjen att gå i kyrkan på påsk­dagenjulen är av tradition den stora familje­högtidenspec. (ngt ut­vidgat) om viss, ständigt upp­repad, yttring av litterär el. konstnärlig verksamhetensamhetsmotivet in­går i en litterär tradition med rötter i romantikenen deckare av problemlösningstyp i den engelska traditionenäv. om historiska förtjänster, erfarenheter e.d.klubben har stolta traditioner, bl.a. fyra svenska mästerskaptrafiksäkerhetsarbetet har en lång tradition i Sverigeen tradition (av ngt/att+V), en tradition (att+V)sedan 1669av lat. tradit´io med samma betydelse, till tra´dere ’över­lämna’; jfr tradera 2tro eller upp­fattning som över­förts från generation till generation vanligen i många led; ofta med över­naturliga in­slag komm.sag.enligt en tradition visade sig ett sken på himmelen när han dogTalmud och annan judisk traditionäv. med ton­vikt på själva (det muntliga) över­förandetsången har bevarats genom muntlig traditionsedan 15663över­lämnande av en sak från en persons besittning till en annans jur.jur.tradition (av ngt)sedan 1806Skit i traditionerna.Svensk titel på roman av Leif Panduro (1958)