SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1tratt`a verb ~de ~t tratt·ar1vanligen med partikelni proppa full med ngt vard.komm.mor­modern trattade i henne en massa god­sakerofta bildligtin­tala ngn ngt (felaktigt) de trattade i honom en massa lögnertratta i ngn ngtsedan 1795till tratt 2ofta med partikel, särsk.omkull (snöpligt) falla vard.NollJFRcohyponymdratta tratta om­kulltratta på ändantratta (omkull) (ngnstans)sedan 1845variant till dratta Subst.:vbid1-367209trattande
2tratt`a substantiv ~n trattor tratt·anväxel som än­nu inte accepterats ekon.sedan 1771av ita. tratta med samma betydelse; jfr trassera