tryckår: 2009
1tratt`a
verb ~de ~t
tratt·ar1vanligen med partikelni
proppa full med
ngt
vard.komm.mormodern trattade i henne en massa godsaker○ofta bildligtintala
ngn ngt (felaktigt)
de trattade i honom en massa lögnertratta i ngn ngtsedan 1795till tratt
2ofta med partikel, särsk.omkull
(snöpligt) falla
vard.NollJFRcohyponymdratta
tratta omkulltratta på ändantratta (omkull) (ngnstans)sedan 1845variant till dratta
Subst.:vbid1-367209trattande
2tratt`a
substantiv ~n trattor
tratt·an●växel som ännu inte accepterats
ekon.sedan 1771av ita. tratta med samma betydelse; jfr trassera

2tratt`a
