SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1trick substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en trick·etlistigt tillvägagångs­sätt för att komma till rätta med ngn svårighet eller lösa ett problem komm.JFRcohyponymknepcohyponymkonst 1 trickfilmregitrickreptrickhan försökte alla möjliga trick för att rymmatroll­karlens berömda tricktändsticks­problemet löstes med ett enkelt trickofta om o­tillbörlig el. o­tillåten metod, för att vinna ngn för­delövertalningstrickden ene brottaren an­vände fula trick som domaren inte sågsedan 1923av eng. trick med samma betydelse; till normandiska trichier (fra. tricher) ’bedra; spela falskt’
2trick substantiv ~et äv. ~en, plur. ~ äv. ~ar, best. plur. ~en äv. ~arna trick·ethemspelat stick ut­över de sex första i bridge och an­dra kort­spel spel.sese2stick 4 han gjorde sex trick, dvs. lill­slamsedan 1817av samma urspr. som 1trick