SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tro`löshet substantiv ~en tro|­lös·het·en1det att vara tro­lös jur.komm.JFRcohyponymsvek trolöshet (mot ngn/ngt)trolöshet mot huvudmanbrottsligt miss­bruk av förtroende­ställning till skada för uppdrags­givaren​ NN står å­talad för tro­löshet mot huvud­man; ON har dömts till tre års fängelse för grov tro­löshet mot huvud­man sedan 16772det att stå fri i förhållande till alla läror som gör an­språk på att vara hel­täckande världs­förklaringar särsk. i viss. litt. och fil. debattallmän kulturfil.trolöshetsdebattsedan ca 1965