SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tro`nföljd substantiv ~en ~er tron|­följd·enordning enligt vilken regentskapet i en monarki över­går till ny inne­havare samh.tronföljdskrigden brittiska tronföljd bestäms av förstfödslo­rättenäv.det att ngn efter­träder en regent kejsarinnan födde en son och där­med var tronföljden säkradagnatisk tronföljdmanlig tron­följdkvinnlig tronföljdregel att kvinnliga ättlingar till en regent kan bli tron­följaresedan 1774