SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
troppa [tråp`a] verb ~de ~t tropp·ar1vanligen med partikel, t.ex.förbi gå (i grupp) ibl. på marschliknande sätt Nollfan­bärarna troppade förbisärsk.med partikelnav av­lägsna sig (en efter en) å­hörarna troppade av efter handtroppa (av/förbi)sedan 16792rulla i­hop fana (efter militär ceremoni) Nolltroppa fanantroppa ngtsedan 2000Subst.:vbid1-368608troppande, vbid2-368608troppning