SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trum`fa verb ~de ~t trumf·arspela trumf­kort spel.hon försökte ta spel med ässet men mot­spelaren trumfadespec.med partikelnut eliminera mot­spelarnas trumf­kort genom att själv spela trumf vanligen flera om­gångar Syd trumfade ut för att inte ge mot­spelarna chansen att stjälatrumfa (ut)sedan 1684Subst.:vbid1-368900trumfande, vbid2-368900trumfning