SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trä`tobroder substantiv ~n trätobröder träto|­brodernperson som man ofta diskuterar och (på ett vänskapligt sätt) tvistar med komm.yrk.hans gamle vän och trätobroderofta med inne­börd av ömse­sidighetde var gamla trätobröderurspr. om person(er) med mer fientliga relationerngns trätobroder, trätobroder till ngn, ngra är trätobrödersedan 1496Stockholms stads tänkeböckerfornsv. thrätto brodhir