SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trög adjektiv ~t 1som bara med möda kan fås att röra sig särsk. om före­mål utan egen rörelse­förmåga som löper i ngn bana admin.en trög grindden tröga växel­spakenäv. om före­mål med egen rörelse­förmåga (el. varelse)som rör sig eller arbetar långsamt och med svårighet hästen var gammal och tröghan var trög i vändningarnamaskinen gick trögt (adv.)äv. om om­ständigheter som omöjlig­gör snabb förflyttningtrögt föreäv. om abstrakta före­teelsersom hålls i­gång eller ut­vecklas endast med möda en trög starten trög konversationdet gick trögt i starten för projektet (adv.)trög (med att+V), trög (att+V)trögt (före) i portgångenseportgång vara trög i magensemage 1 sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. trögher ’trög; o­villig’; av om­diskuterat urspr. 2som tänker slött och långsamt enl. ngns upp­fattning admin.psykol.JFRcohyponymsaktfärdig tröga och o­motiverade eleveräv. om handling, (organ för) själs­förmögenheter o.d.ngt vard.hans tröga fattnings­förmågakan du inte få in det i din tröga skalle?sedan ca 1655