SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tull`a verb ~de ~t tull·ar1betala tull vanligen vid in­försel av mindre varu­mängd ekon.han fick tulla för två flaskor vintulla (för ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tolla 2med prep.av, på (o­lovligt) ta för sig mindre mängd av ngt som bör sparas vard.Nollnågon hade varit och tullat på likörenibl. äv.göra av­kall, minska vi tullar aldrig på kvaliteten – då får det hellre kostatulla av/på ngtsedan 1706Subst.:vbid1-370864tullande, vbid2-370864tullning