SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1tul`ta substantiv ~n tultor tult·anliten flicka som än­nu inte kan gå stadigt yrk.JFRcohyponym1rulta ibl. äv. om ngt större flickasedan 1685till sv. dial. tult ’bylte; liten gosse’; jfr 2tilta
2tul`ta verb ~de ~t tult·arvanligen med partikel, t.ex.omkring gå med o­säkra steg om små­barn som just lärt sig gå vard.Nollsmå­barnen tultade om­kring och rev ner vaser och blom­krukortulta (omkring) (ngnstans)sedan 1668till 1tulta Subst.:vbid1-371081tultande