SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tum`lare substantiv ~n äv. vard. tumlarn, plur. ~, best. plur. tumlarna tuml·ar·en1en delfinliknande, svart och vit liten tand­val som ibl. före­kommer utan­för Sveriges kuster zool.tumlarstimtumlaren jagades förr för tranutvinningsedan 1745till tumla 2mindre dryckes­kärl utan hand­tag och fot hush.sedan 1577till tumla, med urspr. bet. ’som (lätt) faller om­kull’ 3tork­tumlare hush.sedan 1949