SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tumm`a verb ~de ~t tumm·ar1vanligen med prep. trycka tummen mot ngt, ofta för att få känselintryck Nollhan satt och tummade på glasetibl. med an­tydan om o­säkerhethan stod i dörr­öppningen och tummade på kepsen och verkade inte våga stiga påi perf. part. ofta med ton­vikt på den nötande verkan av an­vändningen tummad kort­leken tummad pocket­boktumma på ngtsedan 1836till tumme 2vanligen med prep. ömse­sidigt fast­slå att man säkert är över­ens ibl. bekräftat genom tryckning av (höger­händernas) tummar mot var­andra komm.de tummade på att de all­tid skulle hjälpa var­andratumma på ngt/att+V/SATS med ngn, ngra tummar på ngt/att+V/SATSsedan 18503vanligen med prep. göra mindre in­skränkningar i eller undan­tag från ngt Nolltumma inte på tryggheten!vissa krafter ville tumma på yttrande­frihetentumma på ngtsedan 18374mäta upp (virke) i tum mest histor.mått.skogsbr.tumma (ngt)sedan 1886Subst.:vbid1-371111tummande, vbid2-371111tumning