SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tvinga på´ verb tvingade tvingat tving·aräv. fast sammansättn., sepåtvinga tvinga (ngn) att ta emot eller acceptera komm.hon försökte tvinga på dem sin över­tygelsetvinga på ngn ngtsedan åtm. mitten av 1800-taletSubst.:vbid1-925322påtvingande