SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tvist substantiv ~en ~er tvist·eno­enighet där de mot­satta stånd­punkterna kommer till klart ut­tryck i form av dispyt, gräl el. (ofta) på mer sansat el. formellt sätt jur.komm.JFRcohyponymmisshällighetcohyponymtvistighet tvistefrågaarvstvistgränstvistlönetvisttolkningstvisten rättslig tvisten seg­dragen tvisten upp­slitande tvistvinna en tvistförlora en tvistav­göra en tvisten tvist mellan facket och arbets­givarenforskarna ligger i tvist om NN:s hypotestvisten ledde till en domstols­processen tvist (med ngn) (om ngn/ngt/SATS), en tvist (mellan ngra) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1502öppet brev utfärdat av Sten Sture om förlikning med Jakob Ulfsson (Styffe)fornsv. tvist; av lågty. twist med samma betydelse, urspr. ’i två delar’; besl. med tve-