SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1tvärtemot [tvärt´-el. med två huvudtryck] adverb tvärt|­e·motäv. två ord i mot­sats (till det an­förda) mindre brukl.Nollhon var allvarsam, medan han tvärtemot var en skoj­frisk natursedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. thvärt i mot
2tvärtemot [tvärt´-el. med två huvudtryck] preposition tvärt|­e·motäv. två ord i mot­sats till Nolltvärtemot vad man kan tro är hon religiösäv.i strid med tvärtemot given orderhan hand­lade tvärtemot sina vanorsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. thvärt a (i) mot