SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rnskata substantiv ~n törnskator törn|­skat·anen ganska långstjärtad, kroknäbbad, (röd)brun och vit tätting med blå­grå hjässa och svart ögonstreck hos hannen; en liten rov­fågel som ofta spetsar sitt byte (fågel­ungar, grodor, insekter etc.) på taggarna i en buske zool.törnskatan håller sig gärna till en och samma ut­valda utsikts­plats sommaren i­genomtörnskatans miss­lynta ”gäck, gäck”äv. om när­besläktade artertill törnskatorna hör ock­så var­fågelnsedan 1836