tryckår: 2009
um`gås
verb umgicks umgåtts
um|gås●(regelbundet) vara tillsammans som vänner eller besöka varandra som gäster
sociol.umgås med likarvissa av arbetskamraterna umgås även privatde umgås mest med andra barnfamiljerhan umgicks flitigt i konstnärskretsar○äv. med avs. på icke-levande företeelsehandskas
med ngt
lära sig umgås med skjutvapenhan lärde barnen hur man umgås med naturen○äv. med avs. på abstrakta företeelserde umgicks med planer på att rymmaumgås (med ngn/ngt)sedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. umgas, umganga(s), urspr. ’gå omkring; vistas tillsammans med’; jfr gå, 2om
Subst.:umgänge
Säg mig med vem du umgås, och jag skall säga dig vem du är.Efter en formulering av den grek. författaren Euripides (död 406 f.Kr.)
verb umgicks umgåtts
um|gås●(regelbundet) vara tillsammans som vänner eller besöka varandra som gäster
sociol.umgås med likarvissa av arbetskamraterna umgås även privatde umgås mest med andra barnfamiljerhan umgicks flitigt i konstnärskretsar○äv. med avs. på icke-levande företeelsehandskas
med ngt
lära sig umgås med skjutvapenhan lärde barnen hur man umgås med naturen○äv. med avs. på abstrakta företeelserde umgicks med planer på att rymmaumgås (med ngn/ngt)sedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. umgas, umganga(s), urspr. ’gå omkring; vistas tillsammans med’; jfr gå, 2om
Subst.:umgänge
Säg mig med vem du umgås, och jag skall säga dig vem du är.Efter en formulering av den grek. författaren Euripides (död 406 f.Kr.)
