SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
um`gås verb umgicks umgåtts um|­gås(regel­bundet) vara till­sammans som vänner eller besöka var­andra som gäster sociol.umgås med likarvissa av arbets­kamraterna umgås även privatde umgås mest med an­dra barn­familjerhan umgicks flitigt i konstnärs­kretsaräv. med avs. på icke-levande före­teelsehandskas med ngt lära sig umgås med skjut­vapenhan lärde barnen hur man umgås med naturenäv. med avs. på abstrakta före­teelserde umgicks med planer på att rymmaumgås (med ngn/ngt)sedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. umgas, umganga(s), urspr. ’gå om­kring; vistas till­sammans med’; jfr , 2om Subst.:umgänge Säg mig med vem du umgås, och jag skall säga dig vem du är.Efter en formulering av den grek. författaren Euripides (död 406 f.Kr.)