SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
un`derbefäl substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en under|­be·fäl·etlägre befäl in­om krigs­makt i armén om­fattande furir till vice­korpral nu­mera ej officiell beteckning i Sverigeadmin.mil.yrk.ibl. äv. (förr) om en­skild soldat i så­dan ställningsedan 1616