tryckår: 2009
un`derbetyg
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
under|be·tyg·et●betyg som anger otillräckliga kunskaper, färdigheter eller arbetsinsatser
numera ej i pedag. fackspråkkomm.pedag.JFRcohyponymöverbetyg
han fick underbetyg i två ämnen och tvingades läsa extra på sommaren○äv. bildligt om (ngt som motiverar) negativt omdöme i allmänhet20% av de tillfrågade gav regeringen underbetygunderbetyg (i ngt)sedan 1884
