SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
un`derkant substantiv ~en ~er under|­kant·enundre kant av ngt utstr.skottet träffade ribbans underkantsärsk. bildligt i ett ut­tryck för att ngt är i minsta lagetmed prep.i budgeten var till­tagen i underkanthemma­lagets 3–1-seger var snarast i underkantsedan 1691