SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
un`derkasta sig verb underkastade underkastat under|­kast·ar(tvingas) finna sig i att god­ta ibl. efter försök till mot­stånd komm.hon tvingades underkasta sig vård för sitt narkotika­beroendeäv. i absolut konstruktionge upp, kapitulera de valde att underkasta sig när de in­såg att fort­satt mot­stånd var lön­löstunderkasta sig (ngn/ngt)sedan 1607Subst.:underkastelse